NU NÄR LUGNET INFINNER SIG INOMBORDS..

Jag har aldrig trott på det, men nu när jag faktiskt upplever det själv. När jag är helt lugn, det är som att jag skriver ner allt på ett papper, fast jag skriver det för er. För det jag har kämpat för i två år, för varje dag så går tiden mot framtiden, ibland vill jag stanna ibland bara gå.

Jag har flyttat hem, jag bor hemma hos min familj med avståndet från min syster som trots allt bara bor några mil ifrån. Jag packade mina väskor och flyttade ifrån Stockholm och livet där för tre veckor sen, jag berättade aldrig något. Jag var rätt ifrån tagen, som om tankarna var på ett annat håll, men jag var alltid där. Jag var rädd för att ni skulle se mig som en förlorare, en förlorare som flyttade hem, en förlorare som aldrig kunde leverera något än gamla bilder som aldrig förnyades. Det gjorde ont i mig, det gjorde ont att jag hamnade så fel, det gjorde ont att jag inte hade tryggheten, min familj nära mig. Det som jag skrev här, hur jag tyckte det var. Hur jag skrev att livet var en dröm,  det var lögn. men snälla döm mig inte,  för trots ett misslyckat försök till att vara vuxen och flytta ifrån sin trygghet, visa sig stark. Så var det som om jag förlorade mig själv, den Viktor som alltid var så glad, den som alltid iallafall försökte sig på allt, slutade försöka. Det lev som var på bloggen, det var bara ett liv som ett halv år tidigare redan hade spelats upp. Det jag trodde var en dröm, det jag fick er att tro var en mardröm.

Egoboost, första dagen på tidningen kände det verkligen som jag hade lyckats. Jag ville någonting, jag ville verkligen det. Bemötandet av en människa som varit så bra till en början, och nu pratar jag inte om Isabella! Att nämna namn är fel, jag vill inte göra fel eller vara elak. Men en människa som hjärntvättade mitt psyke, fick mig att tro att allt jag sa, allt jag gjorde, allt som jag rörde vid. Det gjorde jag fel. Hjärntvättad av glamour, hjärntvättad av pengar. Pengar som aldrig fanns. Jag börjar snart gråta av minnen från sommaren, från stunder av längtan efter mina vänner, min familj. Mitt gamla liv. Varför gav jag jag inte upp i tid, varför stannade jag? Min energi är dubbelt så hög som din, och det har hjälpt mig mycket, samtidigt som det har tagit bort mycket av min kunskap för saker jag aldrig satt mig in i, det gjorde att jag stannade att jag såg en lösning. Att jag ville visa för er, eller för någon annan, egentligen vem? Att jag var stark. Någon som aldrig gav upp.

Jag tror att allt händer av en anledning. Det jag skriver idag har en anledning imorgon. Dem människor jag träffar, är inte en slump. Det är en anledning. Det betyder något. För nu vet jag, hur man aldrig ska vara mot någon som verkligen vill en väl. Det är en livserfarenhet. Jag har varit med om så mycket under två år, som jag aldrig trodde jag skulle uppleva under hela mitt liv. Man måste våga chansa, man måste våga.

Jag har inte haft det perfekta livet. Det är klart jag har varit lycklig. Jag kommer inte ifrån en stor stad. Jag bor i Stora Sundby en liten ort utanför Eskilstuna på landsbygden, varför har jag aldrig berättat det? Runt om mig så är det natur, det bor en gammal bonde bara hundra meter bort, varje sommar när jag var mindre så fick jag testa på, min familj har ingen Mercedes, men vi har en volvo, mina föräldrar har aldrig haft överdrivet mycket pengar, men dem har kämpat sig till allt dom har som vårat fina hus som vi alla hjälpts åt med. Jag tycker det förklarar en hel del. 

Varför ska allt vara så fint? Något jag lärt mig att ta vara på sen dagen jag kom hem ifrån Stockholm så är det allt jag har. En familj som alltid ställer upp, en syster som har en häst, världens finaste hund och inte alltid heller alla gånger haft det så lätt med livet, kärleken. Men hon är alltid så glad, så öppen och ödmjuk mot alla människor, min syster är min idol, min förebild och en väldigt bra vän! 

Det jag har skrivit om, eller visat med hjälp av ord eller bilder är att jag inte mått så bra, en kille som vill så otroligt mycket men tappade sig själv och misslyckades. För en månad sedan såg jag mig själv som en förlorare, som aldrig blev något. Någon som försökte, men misslyckades. 

Idag är jag en vinnare, för trots att jag inte lyckades i Stockholm, så har jag lyckats med en sak och det är att se värdet i allt jag har, jag vågar berätta det här inför alla som följt med under tiden det hänt men inget sagt. Jag är lugn, jag är rätt glad och väntar på det nya året, och vet ni? Nu är det tid för er att få tillbaka för alla mina upprepande inlägg, med samma bilder. Nu är det min tur att visa er varför ni besökte den här bloggen från första början! 

- Ge aldrig upp. Våga se allt du har. Våga vara stolt över dina misstag. Var stolt över dig, du behöver inte se ut som en Victoria Secret modell eller leva ett perfekt liv, ha den snyggaste pojkvännen/flickvännen. Upp med blicken vännen, framtiden är ljus!

Fotograf : Pierre Pox

25 kommentarer

25 svar till NU NÄR LUGNET INFINNER SIG INOMBORDS..

  1. Anonym skriver:

    Din text där uppe förstörs av din text under bilden.

  2. emelie skriver:

    du är bra du

  3. Tove Hansson skriver:

    Jag älskar när du skriver sådana här texter. Du får mig att inse att jag ska vara glad för det jag har – ett stort hus uppe i fjällen med skidbacken utanför dörren, en mamma som älskar mig, en tvillingsyster, som en själsfrände jag fick redan från födseln, en hund som alltid finns där för att lyssna, du får mig att inse att jag har en ljus framtid med många möjligheter, mina båda föräldrar är/var entreprenörer inom klädbranschen, den vägen vill jag också gå, jag vill våga. Även fast jag tycker livet är rätt jobbigt just nu, där jag inte känner att jag har så många vänner eftersom de flesta flyttade härifrån, min pappa förlorade jag i cancer och har en bonusfamilj som knäcker mig här hemma och en kärlek som krossar mitt hjärta.. Jag vill kämpa för livet jag drömmer om. Du får mig att hoppas att det är möjligt att nå dit. Tack Viktor. <3

  4. Anonym skriver:

    Du skrive sjukt bra och ska vara glad för att du klarade av att flytta hem igen. Inte alla som skulle ha gjort de. Du ska vara stolt över dig själv ! :)

  5. Emma frisk. skriver:

    Snygging.

  6. Anna skriver:

    Underbart skrivet Viktor!
    Mycket kärlek till dig! <3

  7. andrea skriver:

    vaddå model? du är otroligt fin både in och utsida. jag älskar dig, en dag SKA jag träffa dig. puss du är en förebild

  8. AnnaH skriver:

    Asså jag får ju fan tårar när jag läser det här! Flyttade själv hemifrån i höstas inför sista året i grundskolan. Jag skulle övertyga de hemma att jag klarar mig så himla bra. MEN jag saknar dom och allt går inte som planerat. Fast det vill jag ju inte erkänna för då känns det som jag har misslyckats. Alla andra är ju så jävla sociala och perfekta varför kunde inte jag få lite av det!
    Så himla fint skrivet Viktor! Du är en förebild!
    Kramar från Göteborg!!!

  9. Moa Fröberg skriver:

    Riktigt fin text, den gick rakt in i hjärtat. Jag själv flyttade till min pappa i Göteborg från en liten stad som heter Alingsås för att plugga gymnasiet här nu och jag kände verkligen att denna texten beskriver mina känslor rätt bra. Det finns inget bättre än när jag får åka hem till mina vänner i Alingsås och bara vara. Bara njuta av att ens ha dom i närheten för jag saknar dom så sjukt. Dock blir det ingen flytt tillbaka, jag har ju trots allt min pappa här som stöttar mig.
    Ah.. Ville bara säga att jag kan relatera till texten helt enkelt och att det var starkt att skriva ut det på bloggen!

  10. Sanna skriver:

    Du är ingen förlorare! I mina ögon och säkert många andras är du en vinnare! Du är ju bara en människa precis som alla vi andra och man måste få göra fel steg i livet annars är man inte människa. Jag förstår hur det känns att bo långt bort från familj och vänner och bara ligga i sängen och inte vilja gå upp. Du är stark! Ta hand om dig, kram :)

  11. Jenny Karlsson skriver:

    grymt bra skriver Viktor, sålänge du följer dina drömmar och gör det du vill och mår bra av det så är du en vinnare vare sig du misslyckas eller inte!
    Och i mina ögon eftersom jag vet vem du är sen jag var liten så är du en vinnare och kommer alltid vara det, för du har bevisat för mig och många fler att vill man så kan man.

  12. Emma Andersson skriver:

    Sjukt fint skrivit! Du är en stor inspiration till mig! Du får mig att må bättre när allt känns tungt. Dina texter är så fina och har ett äkta budskap! Vi är inte lika alla men har samma betydelse! Du ska vara stolt över dig själv! Sjukt snygg är du! Follow your dreams!

    Kramar!

  13. Alice skriver:

    Det är den mest betydelsefulla text jag någonsin har läst. Du har precis bevisat att du kämpade och är stolt över det och ditt liv! Sjukt stark text Viktor! Jag blev tårögd av att läsa det! <3

  14. Skvallra Mera skriver:

    Kolla in nya skvallerbloggen :) mycket bättre än dem andra :D ha en toppen dag!

  15. Micah skriver:

    Usch vad hemskt viktor :( Saknar dig!

  16. Nathalie skriver:

    Oj första gången jag är inne på din blogg men gud vad bra skrivit!
    Ibland är det bra att prova vingarna och sen flytta hem för att känna tryggheten och se nya möjligheter framför sig. Många gånger kan det vara bra att flytta hem igen :)
    Kämpa på! Starkt av dig att gå ut med detta.
    Man har det rätt bra hemma trots allt :)

    • viktorfrisk skriver:

      Prova vingarna för att vara glad, våga göra sina misstag. våra vara en lärling samtidigt som man utvecklas med livserfarenhet och matematiskt tänkande= )

  17. Sofia skriver:

    Du är bara 16 år och kommer att lyckas hundra gånger om! Fortsätt kämpa så kommer du nå dit du vill! Bakslag på vägen gör en stark och mänsklig! :)

  18. Isabel skriver:

    Du är den största inspirationen jag har <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>